En befriande helg

Den här helgen har jag fått reda på mycket om mig själv och hur mycket jag har vuxit upp.
Det började med fredagen då jag var hemma hos en vän, tillsammans med en till vän.
Vi drack, pratade minnen och andra allmänna grejer. Kvällen slutade inte lika roligt som den började, men vi hade kul. Det jag lärde mig då var att vissa människor inte växer upp, och beter sig väldigt dåraktigt och löjligt, vilket gick ut över min vän så jag tyckte väldigt synd om honom, han förtjänar bättre. På lördagen åkte jag hem tidigt, va bakfull och tittade på en film för att sen åka vidare på släktkalas. Väl där så söp min släkt ner mig, rejält. Min morbor tyckte jag såg ut som ett lik, och gav mig tre glas vin på en kvart så jag skulle bli röd om kinderna. Det var en väldigt trevlig stund, min morbor är väldigt smart och rolig, han är nog den enda jag förstår mig på i våran sinnessjuka släkt, för han är precis lika sinnessjuk som jag. Hans lärdom: alla människor är idioter, man kommer alltid bli besviken. Hur sant är det inte, egentligen?
På kvällen sen, vid nio, åkte jag hem till en annan vän. Trött och sliten. Vi kollade på en film och jag somnade hela tiden. Sen var det dags att sova och jag förstod hur det låg till, han hade nog förväntat sig något helt annat än vad jag trodde. Det var då jag insåg, hur mycke jag har vuxit ifrån allting. Jag är inte samma person som jag va för ett år sen, när jag strulade runt med vemsomhelstvarsomhelst och brydde mig inte om andra. Jag var med människor som var dumma i huvudet bara för att. Men nu, nu är jag helt över det. Jag strular inte runt, jag umgås inte med dumma människor längre och jag vägrar acceptera om människor beter sig som idioter. Jag har hittat mina guldkorn till vänner, människor som accepterar mig för hur jag är. Jag behöver inte hävda mig längre, jag har inget bekräftelsebehov längre. Jag klarar mig galant. Människor kommer alltid göra en besviken, man kommer bryta ihop totalt gång på gång. Jag hatar mänskligheten, vad vi gör mot varandra och hur långt vi har låtit allt gå. Men jag vet vem jag är nu. Vet ni?