lördag 22 oktober 2011

-

Nästa vecka blir det tatuering! Åh vad jag tycker om att vara impulsiv ibland.
Imorgon fyller storasyster år! Hon blir gammal. Lite. Så det firas idag med en fest. Och eftersom hon är bäst så köpte hon mitt dyra favoritvin. Det kommer bli en bra kväll, helt enkelt.

torsdag 20 oktober 2011

-

Har nog samlat ihop tusen vuxenpoäng idag.
Har även kommit på precis vad jag vill tatuera, så jag vill göra det nununu.

onsdag 19 oktober 2011

-



Jag och Booboo har det bra, helt enkelt.

måndag 17 oktober 2011

-

Så, nu har jag hittat två utbildningar jag vill gå.
Den ena är den i Forshaga och den är på två år.
Den andra är i Stockholm och är på ett år.
Båda kurserna ger behörigheten att få jobb inom det jag vill ha.
Jag vill ha nästa höst nu.

måndag 10 oktober 2011

-

Jag blir lite orolig när människor i vuxen ålder beskriver ordet diplomatisk med att det är att vara positiv. Och när människor i min ålder beskriver det som att man får gå runt och skjuta människor. Så dagens lärdom blev alltså att diplomatisk = en glad jävel som går runt och skjuter människor.

fredag 7 oktober 2011

-

Okej, så min dröm kanske gick i spillror, men det betyder inte att jag måste ge upp och ligga i sängen och stirra i taket.
Jag gjorde ett test nyss, efter att ha googlat "vilket yrke passar mig?", och jag skulle passa bra som IT-tekniker och vad som helst inom kultur, media, design och kreativa jobb. Så jag klickade vidare, hit och dit, och hittade en del utbildningar som jag faktiskt kan komma in på. Inte högskoleutbildningar, men yrkeshögskoleutbildningar. En som lockar som tusan är behandlingsassistent, med inriktning missbruk. En kurs som gör mig kvalificerad att jobba inom det yrket efter kursen slut, helt galet bra. Det var ju något sånt jag ville bli. Börjar hösten 12, i Forshaga. Måste nog googla vart tusan det ligger. Men sen fanns det en hel del andra yrkesutbildningar som jag blev intresserad av. Det här kan ju faktiskt gå vägen. Jag har inte kämpat såhärlänge för att ge upp nu. Sådetså.

onsdag 5 oktober 2011

-

Borde nog döpa om den här bloggen till cyniskgnällis.
Hah!
Nej, ni skulle bara veta hur jag är på riktigt.
Jag fnissar. En hel del.

-

Nu börjar jag bli galet trött på att vara sjuk, okej.
Mitt mål är att vakna friskare än friskast imorgon så jag kan bege mig till gymmet, men det lär väl inte hända. Uh.
Internet skrämmer mig förövrigt, men jag tror att tv skrämmer mig lite mer.

måndag 3 oktober 2011

-

Jag insåg nu att jag har varit vegetarian i 10 år i år.
Jag blev alltså vegetarian när jag var tolv år gammal, eller ung. Beror på hur man vill se på saken. Jag blev nog mest vegetarian då för att jag har aldrig riktigt gillat kött. Jag kan minnas att redan när jag var fem år så brukade jag peta bort köttet från tallriken och lägga det under tallriken, för jag gillade det helt enkelt inte. Jag trodde på något magiskt vis att mina föräldrar inte skulle märka maten under tallriken, man tänker ju kanske inte så logiskt när man är liten. Jag ville nog bli vegetarian tidigare, men jag vågade inte berätta för mina föräldrar att jag inte gillade kött, vi växte upp ganska fattigt, och vegetarisk mat är inte billigt. Men det var en dag, efter mina föräldrar skilt sig, som jag bestämmde mig för att "komma ut". Det skulle serveras kycklingkorv och jag bröt ihop, totalt. Sprang in på toaletten och grät helt hysteriskt, för jag ville då fan inte äta kycklingkorv. Då berättade jag att jag skulle bli vegetarian. Mamma blev lite upprörd och sa att då får jag minsann börja laga min egen mat och köpa min egen mat, och det var jag okej med. Jag fick lite pengar av henne så jag kunde köpa vegetarisk till mig, helt enkelt. Och jag hade inget emot att laga min egen mat. Det här är grunden till varför jag blev vegetarian, jag gillade inte smaken. Senare, runt 14-15års ålder, när man fick lite större koll på köttindustrin och hur maten hamnade på ens tallrik, så blev det en annan stor anledning till att fortsätta vara vegetarian. Jag har många gånger under dem här året fått försvara min rätt att välja bort kött, vilket är ganska löjligt egentligen. Jag äter inte upp djurens mat, det behöver inte alls ligga i människans natur LÄNGRE att äta kött och man klarar sig bra utan, helt enkelt. Dem flesta av mina vänner är köttätare, och det stör inte mig alls. Om dem vill äta kött så får dem göra det, så länge jag får äta vegetarisk utan att det stör dem, förstår ni? Nu har jag det väldigt bra som bor ihop med två andra vegetarianer, vilket gör att vi kan ha en slags gemensam matbudget, vilket blir billigare, helt enkelt. Men jag har bott ihop med köttätare också, och det stör inte mig. Så, bara för att jag är vegetarian så ogillar jag inte köttätare. Och jag kommer antagligen att vara vegetarian tills den dag jag ska kremeras. Okej? Okej.

-

Jag har blivit jätteförkyld, bara sådär.
Snörvel.