måndag 13 december 2010

-

Det är så kallt i den här lägenheten! Brr!
Har suttit och spelat Donkey Kong Returns hela dagen i princip, ligger på sista världen och sen den fruktande bossen. Jag blir nervös av det här spelet, det är inte alls som det gamla från 94. Här ska man minsann hitta pusselbitar och grejer. Men det är roligt! Utmanade! Inte så bra för oss med sämst tålamod, om jag dör fem gånger på samma bana så stänger jag av det och sätter igång det efter tjugo minuter igen.
Isåg även igår att jag har ett gäng hyrfilmer hemma som skulle lämnats tillbaks för en vecka sen, jag har verkligen stenkoll på dagar och datum, not. Det jobbiga är bara att jag lämnat in ett CV där, hur bra ser det ut om man kommer dit med filmer som är en vecka försenade? Får väl skicka dit någon annan med lite pengar.
Imorgon är det julklappsutdelning ute i Älmsta! Det kommer bli mysmysmys.
Nej, dags att träna, tända ljus och dricka te. Kanske fixa lite Luciafika när jag ändå är i farten?

måndag 6 december 2010

-

Jag vet att det kan vara lite taskigt att klaga på snöplogare, dem har ju ganska mycket att göra under vintern och det är ju inte alltid lätt att se till att gåvägarna är i bra skick när det snöar konstant, och jag brukar vanligtvis inte alls klaga över just snöplogning, men...
Imorse när jag var påväg till ett möte så hände något så surrealistiskt att jag fortfarande inte riktigt förstår att det faktiskt hände. För där gick jag, på en liten väg, minding my own buisness, när jag ser en stor snöplogare svänga in på vägen, och jag tänker, nej, inte en chans att jag kan lyckas klämma mig förbi bredvid den, hur tänkte han nu? Men han kör på. Även fast han såg mig, och att det bara var tio meter kvar tills jag kunde svänga av från vägen. Jag stannar, undrar fall han tänker göra ett försök att svänga av åt sidan, fast det inte riktigt går, eller backa ur, så att jag kan komma förbi. Men nej. Där står jag och ser dum/förvirrad ut och han stannar, framför mig, och förväntar sig att jag ska gå i en meter hög snöhög bredvid. Med tanke på att han blockerar hela vägen, så har jag inget val. Så jag får stampa in i den meter höga snön och titta argt på honom medan han kör vidare. Jag fick snö upp till knäna och blev blöt. Visst, man blir blöt av snö ändå, men ska man verkligen behöva göra allt för snöplogaren, som ändå såg mig komma gåendes? Han kunde förtusan ha väntat i en halvminut så jag kunde sprungit ur vägen för honom.
Men efter det lilla missödet går jag vidare till mitt möte. Vi skulle ut på en jobbjakt, här i Norrtälje. Visst, okej tänkte jag, jag behöver desperat ett jobb och man kanske får ett bättre bemötande om jag ställer några frågor istället för att kasta ett CV i deras ansikte. Och det var två ställen som faktiskt behöver personal just nu. Så dit ska jag bege mig imorgon med CV i högsta hugg. Sen sa även min jobbcoach att det kan hjälpa om han ringer och berättar lite om vem jag är, så att arbetsgivaren inte behöver oroa sig för att jag slänger saker i kunden ansikte, eller så. Så det blev en bra början på dagen, trots allt. Jag är inte det minsta bitter idag. Det känns... ovanligt, men bra!
Ska snart bege mig ner mot staden och hjälpa vännen hitta julklappar, sicken tur att jag redan är klar med allas. Kalas.

fredag 3 december 2010

-

Mitt försök till att göra ett pepparkakshus, well, det gick inte alls.
Först och främst, hur är det tänkt att man ska lyckas limma ihop ett helt hus med sockerklister som torkar på en minut? Jag lyckades sätta ihop tre väggar, varav en vägg dog, och taken låg och stirrade på mig. Tusan! Kan jag ha tänkt då, och genast kom silvertejp springades förbi som en tanke, men nej, jag hade ingen hemma!
Så jag gjorde det jag kunde. Jag klistrade på non-stop på taket, kristyrera sidorna och åt en och annan polkagris under mitt projekt.
Sen kom pojkarna över, och pepparkakshuset försvann i ett nafs.
Så, pepparkakshuset var del ett i mitt försök till att bli julig.
Del två var att jag sprang ner till förrådet och hämtade alla adventsljuslyktor jag kunde hitta (3), och satte ut i fönstren, men jag har fem fönster. Så en ljuslykta står i vardagsrummet, en står i köket och en står i rummet med gitarrer, piano, pantburkar, lakan, täcken, ja allt som inte riktigt får plats någonannanstans. Jag hittade även en advenstljusstake, som jag placerade i ett fönster. Vilken tur för mig att den redan var fixat och klar, med mossa och svamp, tomtar och renar. En liten svart julgran hittade jag också, det är där alla julklappar är placerade nu. Fast inte riktigt under granen, för den är lika liten som en halv vinflaska, så dem ligger liksom spridda runt om.
Så det är lite jul, här i huset.
Idag kommer även Donkey Kong! Och jag har väntat så länge att jag blir helt tokig. Jag vill ha det nu nu nu!
Men först ska jag kolla hur bussarna går till min söta vän. Knäck, Amelie, kramar och te står på schemat.