söndag 8 februari 2009

Djurensrätt, lätt!

Jag minns när jag va tretton-fjorton-femton-sexton-sjutton, då va jag djurrättsaktivist på heltid.
Jag hostade och snorade så fort någon med pälskappa försökte sätta sig bredvid mig på en buss, jag ville och vill fortfarande inte sitta bredvid människor som tycker det är helt okej att gå omkring med dött djur på sig. Hur fan kan man tycka det är snyggt? Framförallt, hur kan man gilla att gå runt i någon annans hud? Men jag va bra då, under dem fyra åren jag va som mest aktiv. Jag skrev ett gäng upsatser för att informera människor om hur djur behandlades, och hur vi helt enkelt blundar för det, istället för att kämpa för att djuren ska få en bättre värld. Jag pratade relativt mycket om djurens rätt i samhället, jag gjorde allt jag kunde för att försöka få människor att förstå vilka jävla skithögar vi människor är. Jag själv är vegetarian och har varit det dem senaste sju-åtta åren, det är ett val jag har gjort. Främst för att jag gillar verkligen inte smaken av kött, bara tanken på att jag skulle sitta och äta lik gör mig äcklad, men givetvis också för att djuren behandlas så otroligt dåligt innan slakten, under slakten och ja, efter slakten kan jag väl inte säga direkt, då är det redan skett. Varför ska vi människor vara så mycket bättre än djur? För att vi är födda med ett slags avancerat medvetande eller vadå?
Men det är inte det här som jag ville skriva om. Jag är djurrättsaktivist, jag älskar djur och jag avskyr människor i viss mån.
Det som gjort mig riktigt uppröd, besviken och allmänt uppgiven är dun. Ja, dun. Dunkuddar, duntäcken, dun dun dun. Hela den här grejen med Kalla Fakta har väl inget undgått att se hoppas jag? Dunindustrin i fokus, och IKEA. Nu är det så att IKEA har inte riktigt koll alls på varifrån dem får sitt dun, och det resulterar i att fåglarna får lida, som fan. Man sliter alltså av fjädrarna från fåglarna, bara sådär, medan dem lever, vilket leder till oändlig smärta för djuren. Är bara inte det en så sjukt onödig grej? Varför ska man hålla på att plåga fåglarna så jävla mycket? Och vafan ska vi ha dun för? Nejmen, okej. Jag fattar bara inte varför, varför, varför man rycker av deras fjädrar medan dem lever, det går att jämföra med att få sitt hår avslitet, utan bedövning. Hur skulle det kännas? Jag upptäckte även, till min stora förtvivlan, att jag har en kudde från IKEA med fjädrar i. Jag har alltid varit emot dun, tycker det är en sån onödighet i sig, och nu sitter jag här, med en kudde med fjädrar i. Hycklare, ja? Men den kudden ska jag inte behålla. Den får inte vara en del i mitt liv. Jag vägrar vara den del i djurplågeriets värld. Jag älskar djur. Jag ska göra allt jag kan för att kämpa för deras rättigheter. Dem är lika värda som vi as till människor.

1 kommentar:

Anonym sa...

Well spoken my lady.
Pappa såg det programmet, och han var alldeles upprörd efteråt.