måndag 3 oktober 2011

-

Jag insåg nu att jag har varit vegetarian i 10 år i år.
Jag blev alltså vegetarian när jag var tolv år gammal, eller ung. Beror på hur man vill se på saken. Jag blev nog mest vegetarian då för att jag har aldrig riktigt gillat kött. Jag kan minnas att redan när jag var fem år så brukade jag peta bort köttet från tallriken och lägga det under tallriken, för jag gillade det helt enkelt inte. Jag trodde på något magiskt vis att mina föräldrar inte skulle märka maten under tallriken, man tänker ju kanske inte så logiskt när man är liten. Jag ville nog bli vegetarian tidigare, men jag vågade inte berätta för mina föräldrar att jag inte gillade kött, vi växte upp ganska fattigt, och vegetarisk mat är inte billigt. Men det var en dag, efter mina föräldrar skilt sig, som jag bestämmde mig för att "komma ut". Det skulle serveras kycklingkorv och jag bröt ihop, totalt. Sprang in på toaletten och grät helt hysteriskt, för jag ville då fan inte äta kycklingkorv. Då berättade jag att jag skulle bli vegetarian. Mamma blev lite upprörd och sa att då får jag minsann börja laga min egen mat och köpa min egen mat, och det var jag okej med. Jag fick lite pengar av henne så jag kunde köpa vegetarisk till mig, helt enkelt. Och jag hade inget emot att laga min egen mat. Det här är grunden till varför jag blev vegetarian, jag gillade inte smaken. Senare, runt 14-15års ålder, när man fick lite större koll på köttindustrin och hur maten hamnade på ens tallrik, så blev det en annan stor anledning till att fortsätta vara vegetarian. Jag har många gånger under dem här året fått försvara min rätt att välja bort kött, vilket är ganska löjligt egentligen. Jag äter inte upp djurens mat, det behöver inte alls ligga i människans natur LÄNGRE att äta kött och man klarar sig bra utan, helt enkelt. Dem flesta av mina vänner är köttätare, och det stör inte mig alls. Om dem vill äta kött så får dem göra det, så länge jag får äta vegetarisk utan att det stör dem, förstår ni? Nu har jag det väldigt bra som bor ihop med två andra vegetarianer, vilket gör att vi kan ha en slags gemensam matbudget, vilket blir billigare, helt enkelt. Men jag har bott ihop med köttätare också, och det stör inte mig. Så, bara för att jag är vegetarian så ogillar jag inte köttätare. Och jag kommer antagligen att vara vegetarian tills den dag jag ska kremeras. Okej? Okej.

Inga kommentarer: