-

Människor tycker att jag har ändrats, men jag tycker människor har ändrats.
Eller visst, till viss del har jag väl ändrats och fått nya perspektiv.
Jag är trött på alla spel helt enkelt.
Bättre att vara ärlig och säga till på en gång än att vänta?
Förut har jag väl alltid varit lite sån att jag låtit saker vara, för jag vill inte vara den som är den.
Men nu har jag börjat säga ifrån, och säga till när någon har gjort fel eller så.
Och då tycker människor att jag har blivit helt annorlunda?

Jag känner mig som en främling bland mina vänner.
Eller som ett spöke, jag syns inte.
Jag kanske aldrig har synts förut heller?
Mitt sällskap kanske inte är så roligt?

Eller är jag bara vilsen?
Eller ser jag saker som jag inte lagt märke till förut?

Jag känner mig bara otroligt ensam.
Väldigt, otroligt mycket, ensam.

Och ledsen.