-

Jag vet att det kan vara lite taskigt att klaga på snöplogare, dem har ju ganska mycket att göra under vintern och det är ju inte alltid lätt att se till att gåvägarna är i bra skick när det snöar konstant, och jag brukar vanligtvis inte alls klaga över just snöplogning, men...
Imorse när jag var påväg till ett möte så hände något så surrealistiskt att jag fortfarande inte riktigt förstår att det faktiskt hände. För där gick jag, på en liten väg, minding my own buisness, när jag ser en stor snöplogare svänga in på vägen, och jag tänker, nej, inte en chans att jag kan lyckas klämma mig förbi bredvid den, hur tänkte han nu? Men han kör på. Även fast han såg mig, och att det bara var tio meter kvar tills jag kunde svänga av från vägen. Jag stannar, undrar fall han tänker göra ett försök att svänga av åt sidan, fast det inte riktigt går, eller backa ur, så att jag kan komma förbi. Men nej. Där står jag och ser dum/förvirrad ut och han stannar, framför mig, och förväntar sig att jag ska gå i en meter hög snöhög bredvid. Med tanke på att han blockerar hela vägen, så har jag inget val. Så jag får stampa in i den meter höga snön och titta argt på honom medan han kör vidare. Jag fick snö upp till knäna och blev blöt. Visst, man blir blöt av snö ändå, men ska man verkligen behöva göra allt för snöplogaren, som ändå såg mig komma gåendes? Han kunde förtusan ha väntat i en halvminut så jag kunde sprungit ur vägen för honom.
Men efter det lilla missödet går jag vidare till mitt möte. Vi skulle ut på en jobbjakt, här i Norrtälje. Visst, okej tänkte jag, jag behöver desperat ett jobb och man kanske får ett bättre bemötande om jag ställer några frågor istället för att kasta ett CV i deras ansikte. Och det var två ställen som faktiskt behöver personal just nu. Så dit ska jag bege mig imorgon med CV i högsta hugg. Sen sa även min jobbcoach att det kan hjälpa om han ringer och berättar lite om vem jag är, så att arbetsgivaren inte behöver oroa sig för att jag slänger saker i kunden ansikte, eller så. Så det blev en bra början på dagen, trots allt. Jag är inte det minsta bitter idag. Det känns... ovanligt, men bra!
Ska snart bege mig ner mot staden och hjälpa vännen hitta julklappar, sicken tur att jag redan är klar med allas. Kalas.