-

Nu är klockan sju på morgonen och jag har inte lyckats somna än.
Jag ligger bara och tänker... nästa steg... vad är nästa steg? Vad gör jag nu?
Jag saknar ihjäl mig, det gör jag.
Det gör bara så förbannat jävla ont att jag får panik och kan inte andas och dunkar huvudet i väggen.

Vidare ska man. Men hur?
Vad gör jag nu?
Jag är deprimerad. Kan inte hantera verkligheten riktigt längre.
Ser ingen poäng med nåt längre, fast det har jag väl nästan aldrig gjort, men nu, nu gör jag det inte ens lite.

Ska jag fortsätta slåss mot arbetsförmedlingen eller bara böja mig och suga deras kuk?
Jag kanske borde sluta ligga handikappsförlamad i sängen och gråta.

Men just nu ser jag inget som kan ta mig ur det här mörkret, eller vad man säger.