Dags att lämna fågelboet?

Denna rastlöshet gör mig mer eller mindre galen, mrr.
Söker jobb som en galning, tar nästan vad som helst nu. (Ja, jag är fortfarande inte helt pepp på att söka jobb som personlig assistent eller så, då jag inte alls tror att jag rent personlighetsmässigt är lämplig för ett sånt jobb, och för att jag helt enkelt inte skulle palla av intimitetsgrejen). Jag känner mig helt redo att lämna Norrtälje i alla fall. Ingenting är roligt, spännande eller nytt här. Alla känner alla, och det gör mig inte mindre galen. Jag vill bort, men jag vet inte riktigt vart jag skulle passa in heller. Är jag ens redo för att ta ett sånt stort steg, att lämna allt och flytta långt bort från allt? Ja, det är jag nog. Just nu är jag mest inriktad på att flytta hemifrån, även fast det är otroligt bekvämt att få mat och tak över huvudet, det är ju sinnessjukt att köpa livsmedel nuförtiden. Så jag är väl lite kluven där också, men samtidigt: någon gång måste man väl lämna fågelboet? Någon förort i Stockholm kan jag tänka mig också, men helst vill jag väl göra något drastiskt.

Mrr. Och ingen är uppe och håller mig sällskap inatt, det tycker jag är tråkigt. Hade gärna suttit och pratat lite om allt och inget, ventilera lite och så, men men. Vad ska man göra?
Funderar på om jag ska sätta igång lite te och slötitta på tv, eller om jag helt enkelt ska gå och lägga mig och hålla ihop ögonen stenhårt tills jag somnar.